Professor Sten Stymne växlar mellan högt och lågt. Mellan banbrytande idéer angående GMO till spetsiga skämt om meningsmotståndarnas åsikter. Det är spännande och kul. Timmarna på hans tjänsterum på Lantbruksuniversitet i Alnarp är ovanligt korta.
Text och bild: Roland Fransson
Han skrockar själv åt sin liknelse mellan ”Bagdad Bob” och GMO-motståndarna. Han tycker att organisationer som Greenpeace, Naturskyddsföreningen och Ekologiska lantbrukare präglas av samma bisarra brist på verklighetsuppfattning som Saddams informationsminister. Ni vet han som i direktsänd teve utlovade en grandios seger för Irak samtidigt som det rullande in amerikanska tanks i bakgrunden.
På motsvarande sätt menar alltså Stymne att GMO-motståndarna agerar. Trots fakta som visar en tydlig miljönytta med GMO hävdar miljöorganisationerna motsatsen, de förnekar teknikens möjligheter och drar sig inte för att tillgripa rena lögner om GMO och dess effekter. Det har talats om superogräs, genetisk smitta och skräckscenarion där hela ekosystem kollapsar. I själva verket har nära en miljard hektar åker odlats med genmodifierade grödor sedan starten 1996 fram till förra året. Och, enligt Stymne, har ingen vetenskaplig rapport visat några skador på människors hälsa eller miljön.
I det sammanhanget tycker han att media har stor skuld till att det sprids felaktiga uppgifter. Stymne anser att journalistkåren har varit alldeles för okritisk i sin rapportering om vad GMO-motståndarna påstår. Som exempel tar han att det fortfarande cirkulerar rykten om att indiska bönder begår självmord för att de odlar genmodifierad bomull.
”Sanningen är att bomullsodlarna i Indien har lyft inkomsterna rejält, samtidigt som de använder hälften så mycket bekämpningsmedel. Bara positiva effekter med andra ord”, säger Sten Stymne och lyfter menande på ögonbrynen.
Roande och frustrerande
Han tycker det är lite tudelat att debattera. Å ena sidan roas han av att hitta slagkraftiga liknelser och kunna slå fast att motståndarna har fel, å andra sidan är det frustrerande att så ofta möta okunskap och slåss mot rykten och osanningar.
”Jag inser någonstans att det kanske inte går att vinna debatten och få de här personerna att ändra ståndpunkt, eftersom GMO-motståndet har blivit en religion för många. Men jag tror det är viktigt att jag framför mina åsikter, så att de som står lite sidan om debatten, men som är intresserade, själva kan ta ställning. Inte minst journalisterna.”
Han menar att de som tror att genmodifierade grödor har en framtid har varit försynta och lågmälda tillräckligt länge. Det är dags att de bemöter kritiken och att de gör det på ett sådant sätt att det hörs.
När det gäller GMO-debatten är han annars innerligt trött på den journalistiska dramaturgin.
”Har jag sagt något eller presenterat något nytt rön angående GMO frågar journalisterna alltid någon på Greenpeace eller Naturskyddsföreningen vad de tycker. Det är lika befängt som att fråga en kreationist om vad han tycker om utvecklingsläran. Svaret är givit”, säger Stymne.
Bästa vän
Han menar att det dogmatiska GMO-motståndet bland annat har drivit fram ett oerhört komplicerat regelverk, så krångligt och kostsamt att ta sig igenom att det endast är det verkligt stora multinationella företagen som har tillräcklig kraft och kompetens. I dag uppskattar Sten Stymne att det kostar runt en halv miljard kronor att få en ny genmodifierad gröda godkänd.
”Jag brukar säga att Greenpeace är Monsantos bästa vän.”
I dag finns i stort sett alla GMO-patent hos en handfull internationella växtförädlingsföretag. En konsekvens är att Sverige i dag inte har något inhemskt företag som kan kommersialisera Sten Stymne och hans kollegers rön.
”BASF har lagt ned sin forskning i Svalöv och Syngenta har redan flyttat delar av verksamheten i Hilleshög till sitt huvudkontor i Frankrike. Dessutom har Syngenta lagt mycket av det praktiska transformeringsarbetet för att skapa nya GMO i Kina. Och Svalöf Weibull är för litet och saknar kompetensen”, säger Sten Stymne, som själv har gjort vad han har kunnat för att ge Sverige en roll inom genforskningen.
I mitten av 1990-talet resulterade Sten Stymnes forskning i flera patent när det gällde att framställa fettsyror för industriellt bruk. Han ville göra något för svenskt jordbruk och överlät patenträttigheterna till Svenska Lantmännen, numera omorganiserat och döpt till enbart Lantmännen. Ett naivt beslut skulle det senare visa sig.
”Jag hade ett samarbete på gång med fem av världens ledande forskare inom området. Genom att Lantmännen hade fått mina patent kunde företaget få ett stort inflytande över utvecklingen. Jag uppmanade Lantmännen att ta chansen, men ledningen drog frågan i långbänk och inget hände”, berättar Stymne.
Vad han inte visste var att Lantmännen samtidigt förhandlade med BASF. I uppgörelsen med BASF sålde Lantmännen de patent som Sten Stymne alltså en kort tid dessförinnan hade skänkt till Lantmännen.
”Det var ju inte så jag hade tänkt att min gåva skulle användas. Jag kände mig lurad och blev ganska upprörd”, minns Stymne.
Gottgörelse
Efter segdragna förhandlingar med Svenska Lantmännens dåvarande vd Håkan Hellmo lyckades han få ersättning för sina patent. Gottgörelsen, som delades av hela forskargruppen, blev fem miljoner kronor och kom att utgöra grundplåten till ScanBiRes AB (Scandinavian Biotechnology Research), där Sten Stymne är vd och delägare.
Företaget har inte haft någon större framgång och har endast två forskare anställda. Men trots sin litenhet är det faktiskt det enda svenskägda företag som bedriver växtbioteknisk forskning.
”Jag lärde mig mycket på de här turerna med Lantmännen. I dag har jag en mer realistisk syn när det gäller industrin och företagandet”, säger Sten Stymne.
Överhuvudtaget är han ganska kritisk till industrin och hur den har handskats med de genmodifierade grödorna.
Stymne ser dagens GMO:n som ganska primitiva och förmodligen relativt kortlivade. Han har till och med varnat för att den stora användningen av glyfosat kommer att skapa resistens hos ogräs.
”Jag tycker att industrin har gjort bort sig när det gäller GMO. Det är kortsiktiga vinstintressen som har styrt. Industrin har inte längre någon trovärdighet hos allmänheten”, säger Sten Stymne.
Det är med andra ord inte så att han okritiskt kramar genmodifierade grödor eller kemijordbruket.
Han egen hållning till jordbruksforskningen är att försöka hitta vägar som ger minsta möjliga miljöpåverkan samtidigt som avkastningen är god. Och i den strävan utesluter han egentligen ingenting, varken när gäller brukningsmetoder, GMO, bekämpningsmedel eller något annat.
Sprutnissar
”Miljörörelsen, som växte fram på sextiotalet, var en naturlig motreaktion mot alla sprutnissar inom jord- och skogsbruket och den enorma miljöförstöring som framför allt tillverkningsindustrin stod för. Den tidiga miljörörelsen var viktig och gjorde stor nytta”, säger Sten Stymne.
Men från att ha varit en progressiv kraft som tog modern teknik till sin hjälp har miljörörelsen förvandlats till en samling doktrinära nejsägare. Ett utslag av denna hållning är framväxandet av den ekologiska forskningen på Lantbruksuniversitet, något som Stymne är starkt kritisk till.
”Det är barockt att kalla en viss del av jordbruksforskningen för ekologisk odling, eftersom den omfattar en rad trossatser. Det är ett medeltida synsätt på vetenskap, som inte har något med modern forskning att göra”, säger Sten Stymne.
Han tycker dock att attityden till GMO har vänts till det bättre. Efter flera år av ”totalt mörker” har både universitetsledning och politiker blivit mer positiva till genmodifierade grödor.
”Även media har svängt något. Numera går det att få in en GMO-positiv artikel. Det var knappast möjligt för några år sedan”, säger Stymne.
Ett resultat av det mildare klimatet för GMO är att det under den senaste tiden har regnat anslagspengar över Stymnes forskargrupp.
Vegetabiliska fetter
Största anslaget har det så kallade Icon-projektet fått. Totalt handlar det om 100 miljoner kronor, varav EU har bidraget med 55 miljoner.
Sten Stymne har rollen av forskningsledare och koordinerar ett tjugotal forskargrupper i Europa, USA och Kina. Icon, som står för ”Industrial Crops producing added value Oils for Novel chemicals”, syftar till att ta fram oljor och fetter med hjälp av genmodifierade grödor.
Växterna som i första hand används är två olika typer av kålväxter som heter Crambe abyssinica och Brassica carinata.
”Ledande EU-politiker har insett att vi måste börja använda den här tekniken, annars riskerar vi att ohjälpligt hamna på efterkälken. Uppdraget som vi har fått av EU är att ta fram något som är miljövänligt och som kan anses säkert genom att de genmodifierade växterna inte skall kunna korsa in sig i några livsmedelsgrödor”, berättar Stymne.
Dagens smörjoljor, som framför allt används i bilmotorer, är fossila. Marknaden är enorm. Globalt förbrukar vi uppskattningsvis 50 miljoner ton smörjmedel per år.
Men trots den enorma mängd fossil olja som används i kemiindustrin har Stymne räknat fram att vi inte behöver avsätta mer än sex procent av åkermarken för att kunna ersätta all fossil olja i denna sektor.
”Till skillnad mot biobränslen är det här realistiskt. Att ersätta fossila bränslen med biobränslen är inte genomförbart. En enkel räkneövning säger att då blir det ingen mark över för att odla livsmedel”, säger Stymne.
