En moster tyckte att Eva Thuresson borde skaffa sig ett liv. En tuff passning, dock sagd i all välmening, och kanske inte helt omotiverad.
Eva har i snart tio år varit totalt uppslukad av att få sin restaurang Allé att lyfta. Under tiden har hon bokstavligt talat bott på jobbet. Men nu håller hon på att få lön för mödan.
Text och foto: Roland Fransson
Senast var det Jesper Aspegren som utnämnde Allé till en av sina favoritkrogar. Och när landshövding Göran Tunhammar har kungaparet som gäster på residenset i Malmö är det till Eva Thuresson han ringer. Det samma gör Carl Piper på Christinehof eller C-G Wachtmeister på Wanås när de bjuder till fest. Även delar av den svenska litterära parnassen, som bor i kändistäta Kivik, brukar dyka upp på Allé. Klas Östergren är den som är lättast att få syn på, men även Björn Ranelid hittar hit. Ulf Lundell håller sig dock borta.
Vi har slagit oss ned i den ombonande matsalen. Det är svårt att tro att här stod 20 mjölkkor och idisslade hö för något mer än tio år sedan. Det är förmiddag och lågsäsong och inga matgäster inom synhåll. Det är stilla och tyst.
Det var ett samtal från lillbrorsan Anders Thuresson som gjorde att kossorna fick flytta ut och göra plats för Evas restaurang. Han ringde och berättade att en mindre gård i Svinaberga, strax utanför Kivik, var till salu. Anders, som äger granngården, var intresserad av åkermarken och undrade om syrran ville titta på boningshuset.
Sagt och gjort. Eva åkte dit och kollade och tyckte att huset såg ganska ruffigt och slitet ut, men föll för platsen och allén ned till gården. Eva såg möjligheten att bygga något eget och förverkliga sina tankar om matlagning. Tankar som hon själv sammanfattar på svengelska i ”back to basic med det där lilla extra”.
Köpet genomfördes och ett genomgripande ombyggnadsjobb tog sin början. Det gamla kostallet förvandlades till ett stort restaurangkök med matsal. I anslutning till stallet byggdes nya rejäla kyl- och frysutrymmen. Den faluröda logen kläddes med skivor, putsades och förvandlades till festsal. Boningshuset rustades upp och gjordes modernt.
Av arkitekten Monica Eriksson, verksam i Kristianstad, fick Eva Thuresson rådet att genomföra förändringarna på ett enkelt sätt och hålla sig inom ramarna för hur gården såg ut från början. Helst inga nya – och framför allt – stora tillbyggnader. Ett råd som Eva tog till sig.
Det enkla präglar även interiören, som är ljus och stram, med synliga takbjälkar och med trä och klinker på golven.
Före detta logen
Vi lämnar restaurangen och går bort till den före detta logen. När den skulle byggas om och inredas till festsal vände sig Eva Thuresson till den närbelägna möbeltillverkaren Gärsnäs AB. Där fick hon kontakt med professor Åke Axelsson, möbelformgivare och inredningsarkitekt, som bland mycket annat har varit med och inrett riksdagshuset, Den Gyldene Freden och Stockholms slott.
– När Åke kom hit och tittade såg det hemskt ut. Golvet i den gamla logen var utgrävt, ja, allt var en enda röra. Åke gick runt och tittade, sa inte så mycket. Sedan for han iväg, minns Eva Thuresson, som blev osäker på om besöket verkligen skulle leda till något.
Men redan klockan sju på morgonen dagen efter ringde telefonen hos Eva. Det var Åke Axelsson:
– Jag har en idé, var det kortfattade budskapet.
Hans ville göra festsalen så flexibel som möjligt, så att den skulle kunna användas inte bara till att äta i utan även fungera som konferenslokal eller som konsthall. Hans idé var att använda lätta stolar och bord, som enkelt skulle kunna ställas undan. Åke Axelssons förslog sin egen stol ”Gästis” och bord med lösa skivor.
Bordsskivorna i obehandlad rödbok är både runda och rektangulära och inte tyngre än att en person kan lyfta och stapla dem i en nisch i bortre delen av salen. Bordens underreden fällas ihop och hängs upp på väggen ovanför bordsskivorna. Stolarna, som är stapelbara, får också plats i nischen. Och simsalabim är golvet fritt från möbler.
– Åke har använt samma lösning på Svenska Akademien där det också är ont om golvyta, berättar Eva Thuresson.
När det gäller de obehandlade borden så är det en del vänner och gäster som reagerat på den råa och obehandlade ytan.
– Så där kan du ju inte ha det tycker man. Jag gav efter och oljade faktiskt ett bord, men det såg hemskt ut, det blev alldeles gult. Så vi kör i stället den här danska stilen, det får helt enkelt bli lite patina, säger hon och stryker med handen över bordsytan.
Bokgolvet i salen är också Åke Axelsson förtjänst. Eva hade tänkt ha samma typ av granplankor som i restaurangen. Men på sitt försynta sätt protesterade Åke Axelsson genom att fråga henne om hon kunde se några granar utanför fönstren. Det kunde hon inte och därför blev det bokplankor som mer knyter an till trakten och traditionen.
Ålamörker
Vi lämnar festsalen och går tillbaka till restaurangen och in i köket. Där står kockpraktikanten Rut Hällje och hackar schalottenlök. Kökschefen Jesper Dahl och kocken Klas Dånge förbereder i lugn och ro helgens mat.
När Eva Thuresson startade sitt företag insåg hon att det inte enbart skulle gå att leva på de restauranggäster som letade sig till Kivik och Svinaberga under sommarhalvåret. När ålamörkret fångar Österlen i sitt grepp glesnar trafiken till någon enstaka bil per timme uppe på stora vägen. Det krävdes alltså något mer. Svaret blev catering och festarrangemang. Det är en av anledningarna till att köket, kylen och frysen är väl tilltagna. Eva Thuresson och hennes anställda tar på sig arrangemang för över 700 matgäster.
– Den andra anledningen är att jag som gammal kock har jobbat i små trånga utrymmen, till och med nere i källare. Därför ville jag ha köket stort och rymligt och lättarbetat, förklarar hon.
Vi lämnar köksregionerna och går över till boningshuset, som på skånskt manér är hopbyggt med före detta stall och loge och som tillsammans bildar ett ”L”.
Bredvid ytterdörren till Evas bostad sitter dock en skylt som säger att nu har vi kommit till kontoret. Inne på köksbordet ligger bokföringspärmarna framme. Som sagt, den tuffa mostern hade kanske inte helt fel.
– Här lagar jag ingen mat, det blir på sin höjd lite flingor till frukost, säger Eva lite urskuldande.
Och det som borde vara vardagsrum är döpt till ”Trädgårdsrummet” och används för mindre konferenssällskap.
När Eva ska koppla av flyr hon till soffan på ovanvåningen. Där mediterar hon antingen över utsikten ner mot Stenshuvud eller tittar på teve.
Men snart är det kanske även slut på det. Och det är inte för att Eva Thuresson har tröttnat på att bo på jobbet, utan för att företaget behöver utrymmena.
– Nästa steg är att inredda rum, så att gästerna kan sova över. Jag tror att det skulle kunna öka våra intäkter och även förlänga säsongen. Med egna rum är det lättare att locka hit gäster över veckosluten trots att det inte är sommar och sol, funderar Eva.
Då ryker bostaden, men även garaget och loftet ovanför restaurangen finns med i diskussionerna när det gäller att skapa övernattningsrum. Tio-tolv rum hoppas Eva att det ska bli så småningom.
Vart hon ska flytta är en öppen fråga. Hon påstår att hon till och med överväger att flytta till Lund eller Malmö.
Vi lämnar huset och går ut till hästarna i hagen. Trots att Eva Thuresson har vuxit upp med hästar hemma på Strömshälls gård, alldeles intill Ravlunda kyrka, är ridning ett nyväckt intresse.
– Det har inte blivit av. Jag har arbetat utomlands och så startade jag företaget som har tagit mycket tid, och när jag väl bestämde mig för att börja rida så blev jag ganska illa sparkad. Det var första gången jag åkte ambulans och då blev jag skrämd. Men nu har jag kommit igång. Sedan några månader tillbaka rider jag två, tre gånger i veckan och det är hur kul som helst, säger Eva Thuresson och lockar på de tre stona med några jättelika morötter som hon viftar med i luften.
I sakta mak kommer Magnifique, Bodega och Cayenne lunkande bort mot oss. Det klafsar om hovarna i blötan. Smala strängar av snö hukar i skuggan längs stengärdsgårdarna. Vintern har varit ovanligt lång. Men högt där uppe i det blå ryttlar en lärka, drillar och signalerar att våren har kommit till Svinaberga. Och snart kommer sommargästerna och då är det slut på tystnaden.
– Det ska bli jätteroligt, säger Eva med ett brett leende.
